Lars går i pension efter 48 år

För Lars Alexandersson var det naturligt att börja på Hallberg-Rassy Varv. Pappa och hans bror hade båtbyggeri på Orust och som pojke var Lars ofta där och lärde sig att vara noggrann. De egenskaperna har lett till en lyckad bana på Hallberg-Rassy, där han stegvis sedan 1972 har gått från att lägga teakdäck, via inredningssnickeri till att fram till nu ansvara för hela produktionen.

Redan i Kungsviken hos Christoph Rassy började Lars Alexandersson sin bana. Året var 1972 och de båda varven Hallberg och Rassy hade blivit ett. Men när Lars kom till Kungsviken för sin första arbetsdag visste man inte att han skulle börja och fick veta att varvet höll på att flytta till Ellös. Där tog verkmästare Sven Nyström emot.

-Att komma till Ellös och se produktionen av Rasmus, P28, Mistress och Mistral kändes stort. Jag var 19 år, fylld av förväntningar och fick börja med teakdäck, gå med en rutinerad man och lära mig. Rasmus hade inte teakdäck på den tiden och P 28 fick teak först på slutet. Tricket i jobbet var att välja ribbor med rätt ådring och lägga dem så att de turade väl utmed skarndäck, mittfisken och ramträet.

Efter ett par år övergick Lars till att snickra inredningar, en specialitet med status på ett varv. Likväl ville han efter åtta år prova annat och skaffade sig en formell utbildning, vilket betydde träteknisk linje på högskola. Efter det blev lusten efter att få bygga båtar snart stor igen och ett nytt jobb på Hallberg-Rassy blev resultatet.

- Det var bra tider och mycket att stå i på varvet i Ellös. En söndag i november 1989 ringde Christoph hem och ville att jag skulle infinna sig på hans kontor på måndag morgon klockan sju. Jag hade nyss börjat igen på varvet och undrade förstås vad jag hade gjort. Men han frågade om jag ville bli bas/byggledare för 36:an. Varvet hade hela 50 exemplar i beställning och behövde någon som kunde se till att produktionen fungerade så att båtarna kunde levereras i tid.

- “Så många beställningar kommer ni inte att klara” fick vi höra och vid jul var jag nervös. Vi hade bara fått fram fem exemplar, hade 45 kvar att bygga till semestern det året. Det var mycket, men det gick, alla båtar blev klara på utsatt tid, berättar Lars med viss stolthet.

Det var ett stort steg för Lars som 35-åring att på den tiden ta så stort ansvar.

- Men det gick bra, jag var med om att införa sprutlackning av inredningsdetaljerna, vilket gav mycket bättre ytfinish och dessutom en väsentligt bättre arbetsmiljö, jämfört med det gamla sättet att slipa och handlacka nere i båtarna. Med hjälp av det nya snabbare sättet att få inredningsdetaljerna klara för montering slapp man vänta på att lacken skulle torka, Vi kunde öka takten och hålla de utlovade leveranstiderna, ett heligt löfte för Christoph som tryckte på, han ville ha fram 36:orna. Samtidigt hade 45:an just börjat produceras, 49:an byggdes, 42E, 352:an, 312:an, 29:an och 94 Kutter…

- Att han bad just mig bli byggbas, berodde på att han hade hyrt in folk, bland annat Benny Martinsson, som just hade startat upp byggnationen av Nord West motorbåtar. Christoph frågade om han visste någon som kunde vara arbetsledare på 36:an. Varpå han ska ha svarat: Ni har ju Lars! Benny kände till mig från att vi hade jobbat tillsammans tidigare på Hallberg-Rassy och att jag utbildat mig.

- 36:an var ur produktionssynpunkt en föregångare, när det gällde sättet att bygga Hallberg-Rassybåtar. Att klara av så många byggen gick genom att man gjorde en hel del förändringar i produktionsupplägget, som senare infördes på övriga modeller. Dessutom var det viktigt att man kände sin personals olika styrkor och kunde placera dem enligt principen ”rätt man på rätt plats”. Personalen känner för båtarna och har en mycket stor yrkesstolthet. Det sista blev uppenbart när vi behövde återanställa efter den stora nedgången på marknaden 2009, då var det många som svarade ja, trots att de startat eget eller hade skaffat andra jobb.

- Om jag ska peka på skillnader i produktionen idag mot hur det var när jag började 1989, är att det behövs få, om ens några ändringar på nya modeller numera. Förr fick vi malla allt, både inredning, tankar och pulpitar m m, men det blev ändå en hel del passning av inredningen på plats, som tog tid. Idag har vi nästan alla detaljer ritade i datorn. Vilket i nästa steg gör att delarna kan cnc-fräsas ut med stor precision, det spar mycket tid för inredningssnickarna och ger minimalt spill. Dessutom finns idag riktiga byggritningar, vilket helt saknades tidigare.

Lars Alexandersson har dock ingalunda lagt båtbyggarkunskaperna bakom sig. Än idag har han i sig att tider ska hållas och för den skull har han gjort dagliga avstämningar ute i bygghallarna och sett hur man ligger till med nyckelstationer som snickeri, motor och el.

- Dagens båtar går lite fortare att bygga. Men tidsvinsterna i produktionen går åt för att montera all avancerad utrustning. Båtarna är mer komplexa än förr med mycket elektronik och åtskillig avancerad extrautrustning som ska monteras. Duktiga motor- och eltekniker behövs allt mer.

- Jag medger gärna att det är härligt att se en båt gå i sjön. ”Man ska aldrig vara nöjd”, är mitt motto. För min del har det varit väldigt stimulerande att ha ansvar både för det löpande, vara med att ta fram nya modeller och ha personalansvar. Jag har haft ett väldigt intressant jobb på ett väldigt intressant företag.

Lars efterträds av Peter Abrahamsson, född 1969, och som började på varvet den 3 juni 1987. –Innan dess gick jag båtbyggarkolan på Östrabo i Uddevalla. Man gick en dag i skolan och praktiserade på varvet fyra dagar i veckan. Den 3 juni minns jag att det var sista dagen i skolan med avslutning på förmiddagen och jag började jobba på varvet på eftermiddagen samma dag. Innan dess sommarjobbade jag två somrar på varvet.

Peter har byggt på sig en gedigen och bred erfarenhet genom åren och bland annat gått olika ledarskapsutbildningar. -Jag började med teakdäcksläggning när jag var 16 år 1986. Sedan jobbade jag med invändig montering på 42E. Därefter var jag inredningssnickare. Jag blev arbetsledare i november 2005. Jag har även ansvarat för inköpet på varvet en tid. Jag har varit med och installerat en lacklina och ansvarat för driften där.

Peter har en kort period jobbat på ett annat båtbyggeri som inte finns kvar idag och även arbetat som produktionsansvarig på ett varv som bygger nyttobåtar för statliga köpare, företag och sjöräddning. -Jag ansvarade till exempel för bygget av sjöräddningskryssaren Mai Rassy, men att det var familjen Rassy som var donatorn och vad fartyget skulle heta, det visste vi inte då under det byggets gång. Bäst trivs jag här på Hallberg-Rassy, det är en annan ordning och reda och framtidstro här än någon annanstans jag arbetat.

Lars Alexandersson, to the left, recieves a gold watch and a bottle of champange on his last work day

Lars Alexandersson

Lars Alexandersson

Peter Abrahamsson

Archive