HALLBERG-RASSY

BEUNDRAD FÖR HENNES RENA FLUSHDÄCK

Hallberg-Rassy 42 (E) byggdes från 1980 till 1991. Totalt 255 båtar lämnade varvet. Modellen är beundrad för sitt rena flushdäck. Ett stort antal 42E har seglat runt jorden. Bland de mest kända ägarna av Hallberg-Rassy 42E märks John Neal från USA med "Mahina Tiare II", Rollo Gebhardt från Tyskland med "Solveig IV", Max Winkless från Australien och Janne och Calle från Sverige med "Albatross". Först fanns 42E endast med ketschrigg. Senare kom slupversionen och framåt slutet av produktionstiden hade nästan alla 42E sluprigg. Mastpositionen var lika för ketsch och slup, men slupversionen hade 1,47 m högre rigg och större genuaskotvinschar. Enderleinritade 42 (E) skall inte förväxlas med den Frers-ritade Hallberg-Rassy 42 (F) som byggdes mellan 1991 och 2001.

Med vinden i ryggen 1980 efter gott mottagande av först Hallberg-Rassy 38, sedan 352 och därefter 312, bestämde sig Christoph Rassy för att ta fram en 42-fotare efter samma idéer. Det innebar en stor stark båt för längden, mittsittbrunn, vindruta, höga fribord och skrovrutor inbyggda i den blåa randen. Dessutom toppades konceptet med ett rent och tilltalande flushdäck. 
Ketchrigg och varvets rejäla fotlist med överliggare gav tillsammans intrycket av en särdeles sjövärdig båt, en äkta drömbåt för långseglare. Med sina 42 fot var båten inte för stor för att seglas på två, men inte heller för liten för att ha komfort nog för att bo ombord på en segling jorden runt. Och volymen blev omtalad, i tester blev betyget gott och till det bidrog planlösningen, som med hjälp av mittsittbrunnen och ett tätt samarbete mellan byggare och konstruktör, resulterade i tre avskild­a utrymmen – salong, förpik och akterruff. Skillnaden mot de mindre Hallberg-Rassymodellerna är avsevärt mer svängrum, att du får fin höjd i gången till akterkabinen, en toalett i aktern och en för om masten.

Pentryt hamnade om styrbord i vinkel, diskbänken vänd akterut och ugn med stång långskepps. En öppningsbar skrovruta ordnade ventilation och ljusinsläpp för den som tog på sig ansvar för menyn och frivakten kunde ta igen sig i en sjökoj.

I akterkabinen delades utrymmet upp i en smalare koj om babord och en dubbelkoj på andra sidan. Ingång till toaletten i aktern sker med en utåtgående dörr långskepps.

Poängen med mittsittbrunnen är att motorrummet är stort nog att gå in i. Här placerades elverk, värmare, pumpar m m. Allt är ljuddämpat till resten av båten och dessutom kan motorn lätt servas på plats.

Under motorn har Hallberg-Rassy 42E vattentanken och under salongsdurken finns dieseltankarna.

Beroende på tankarnas volym, blev järnkölens bredd tilltagen och för skydd mot korrosion kapslades den in i skrovlaminatet. Denna metod innebar att denna stora båt kunde produceras förvånansvärt rationellt, vilket i förlängningen gjorde båten överkomlig i linje med varvets filosofi att bygga klokt.

Utförandet är helt i mahogny, inga plastinnermoduler och inga förenklingar förekommer ifråga om snickerierna. Hallberg-Rassy 42E har samma, vackra utvalda khaya-mahogny som blivit varvets signum. Böjlimmade kantlister med inbyggda handtag på skottet vid kartbordet och pentryt, massivträ i kojfronterna och skåpen, porfyllda lackytor ökar välbefinnandet ombord.

Uppbyggnaden av skrovet gjordes i mycket kraftigt enkellaminat, som styvades upp med rejäla stringers från fören till aktern.

Riggen var länge i ketchutförande, först på slutet kom båten med en mast. Masthead med raka spridare, dubbla undervant ser till att masten är stadig i sjögång.

Som på de flesta Hallberg-Rassy står masten på däck för att slippa läckage och kyla nere i båten. Den stöttas av en massiv stolpe vid huvudskottet och av själva huvudskottet.

Seglingsegenskaperna är anpassade för långfärd och var beroende av om båten beställdes med djup eller grund köl och ketch- eller sluprigg. Vanligast är djup köl, som ger fullt tillfredställande fart och höjdtagning och bra gång på öppna bogar.

Beteckningen 42E är dock en efterhands­konstruktion. På de byggda båtarna stod endast 42 som modellbeteckning i storseglet, i fören, i randen kring sittbrunnen, och på metallskylten på nedgångsluckan. Tillägget E kom till för att skilja modellen från efterföljaren 42F, som var Frers-ritad. För att krångla till det ytterligare, stod det endast 42 som modellbeteckning även på 42F.